regn hela dagen

som ett slags moteld, mot väderleken, får ni den här solrosen av mig... den är en del av det som växer och frodas i krukorna på framsidan just nu. Vill att det ska kännas inbjudande och trevligt vid entrén, och brukar fylla mina krukor med lite olika växter och färgkombinationer. I år tar just solrosen en stor plats, och färgtemat kan man kalla "blandat".

Kan inte bestämma mig om Polstjärnan riskerar att kväva äppleträdet eller inte men det är så fint med de vita rosenskyarna i trädet. En innovation för året är stenläggningen. Känslan blir så mycket bättre om man jobbar med tydliga kanter och avgränsningar på ställen där det passar in. Så här i augusti när växtligheten gärna spränger gränser och väller fram, så blir det extra fint om det finns en mur eller kant att växa över.  Det är dubbeltydigt på något vis. Vi ska sätta gränser och hålla på ramar och rutiner, men i slutändan tar själva växandet  över och hittar nya vägar, och vägrar anpassa sig. Ser fram emot när slingerkrassen tar över!

larvigt i jordgubbslandet

träffade den här lilla larven när jag plockade jordgubbar. Den verkade mer intresserad av bladet än av gubbarna så vårt möte blev inte särskilt konfliktfyllt. Detta hindrade inte mig från att se till att han fick  flytta en bra bit från jordgubbslandet  efter fotograferingen. Bara för säkerhets skull...

Det är märkligt,  det verkar pågå en ständig kamp i trädgården....först är det kampen mot ogräset som är i fokus, men när det gått ett tag in på säsongen, och plantorna breder ut sig, friska och frodiga så kommer de, de små marodörerna.....lackröda liljebaggar, gröna löss på rosorna, svarta små saker som kväver knopparna på riddarsporrarna, och så lite mjöldagg ovanpå det... och myror....

Eller det kanske inte är en kamp, utan mera en påminnelse om vikten av samspel, och att alla måste få ha sitt utrymme (men inte i min trädgård!).  Alla ska med sa någon, men i trädgården är det inte riktigt så. Det kommer en punkt när man måste ta bort eller byta ut en växt, så kan vi inte göra med varandra. Just nu har jag svårt att avgöra om jag kommit till den punkten med min gamla kaprifol, den har obegripligt svarta blad och ser inte fin ut alls.... jag ägnar hellre en stund åt den lilla larven än att skära ned kaprifolen.....