tulpanglädje!

Så fint det blev, kom hem och möttes av de här ny utslagna tulpanerna, i stilla kvällsljus. Sånt blir man glad av. Lökarna satte jag i höstas och på bilden såg det så fint ut, men under de senaste veckorna har det mest sett ut som skrangliga pinnar... men så plötsligt händer det....

årets första liljebagge....

eller plötsligt så såg jag en katt på bilden...

Det är grannens katt, lilla Shakira, en försiktig liten dam som inte kommer fram och hälsar, hon håller sig på sin kant. Emellanåt blir det en väldig fart på henne,  då vill hon leka, men med husets katt, tro inget annat!
Temat för dagen var liljebagge, detta lackröda otyg, som jag nästan glömt bort. Liljebaggen måste ha ett kollektivt minne nånstans, för varje år hittar de till min fina lilja (snett bakom katten på bilden) och partar loss, hinner jag inte med och plockar bort baggarna, så försvinner hela härligheten och kvar blir något tragiskt, visset och lite geggigt....suck.
Årets jakt riskerar bli riktigt misslyckad, eftersom jag åker bort några dagar....just nu när den förste spanaren anlänt. Hur ska det gå? Kanske får jag ta ett snack med Shakira och be om hjälp, hon ligger ju riktigt bra till!

varför ska man göra det lätt för sig?

Vårt äldsta äppelträd, ( oj, visst låter det som att vi ha fler än två... varav ett är ett nyplanterat minträd), men iallafall;
Vårt vackra Sävstaholm bar frukt en sommar, jag minns känslan när jag gick ut och plockade  äpple direkt från trädet till frukostfilen.... men det var som sagt en sommar, sen kom det vare sig blommor eller frukt.
Trädet behöver lite förnyelse. Eller är det så att det är maken som behöver förnyelse och nya projekt. Jag låter det vara osagt om vilket det är, men visst låter det spännande med äpplen som Anisovka och Sockermiron. Fyra små kvistar har han ympat in med hjälp av vulkband? Vi får väl se om de fastnar och om det blir äppelblom och frukt igen om några år eller så...
Intet är som väntans tider!

lika bra att blunda

...för solen lyser med sin frånvaro denna helg, men vårstädningen funkar trots allt. Efter de långa mörka vinterkvällarna  är det gott att lyssna på de frenetiskt sjungande fåglarna samtidigt som arbetet med komposten pågår... finfördelat gammalt skräp som kommer att bli godis för växterna om något år eller så.

Övervakad, som så ofta,

av den balanserande tigerkatten...

ljusblå drömmar....

Kanske är det här med växthus, bara drömmar, eller är det något annat? En vansinnig plan visar det sig när priset på det vackraste växthuset blir uppenbart.... - 20 % så blir det iallafall så mycket pengar att jag baxnar.... (reser hellre till Barcelona två gånger till). Skånska byggvaror har bra grejor till en bra peng, har jag hört, men tvivlet börja gro istället för inspirationen.
- Vad är det du vill ha egentligen.... 6 kvadratmeter lycka? Och några tomatplantor.... För att det ska bli någon form av lycka alls får det lov att bli ett projekt! Något maken ritar och bygger själv,  kanske börjar vi med grunden nu i sommar eller så tar vi det nästa vår, vem vet. Det är resan dit som räknas. Den resan är helt obudgeterad, men på vägen kommer vi hinna njuta av många sommarmoln och stunder utomhus med en kaffekopp i handen. Så kan vi fortsätta att prata om det där projektet, bara en sån sak! Det är lite lycka det!